Läxor
Tänker ibland, eller faktiskt ganska ofta, att mycket av skolans arbete görs här hemma.
Största dottern kommer ofta hem med engelskaglosboken tom. Hon skall själv välja glosor att öva på och vi skall översätta orden rätt så att hon sedan kan förhöras i skolan.
Det fungerar bra för oss då mamman är bra på engelska och dessutom är utbildad pedagog i ämnet. Men hur går det egentligen för andra barn som kanske inte har det stödet hemma och som inte gör sig hörda i en ganska stökig och hektisk skolmiljö.
Tänker återigen att ett visst mått av långsamhet kanske skulle kunna vara bra. Att som pedagog kontrollera att alla fått med sig de glosor barnen skall lära sig så att alla har en möjlighet att öva på någorlunda lika villkor.
Mycket svårt förstås. Svårt att se till alla får samma möjlighet, svårt att se till alla når målen, svårt att få det rättvist.
En tanke när dottern hjälps med läxan.
Vi har ofta haft den diskussionen under min utbildning. Många anser att läxor kanske inte borde ges. Just för att alla inte har möjlighet att få hjälp hemma.
Hej Cecilia
Tänker att läxor kan vara bra, om läraren gått igenom materialet ordentligt först i skolan och det gäller för eleven/barnet att repetera ett visst område för att kunna lära sig mer på djupet, befästa kunskap.
Här har det varit så att texten inte ens lästs igenom ordentligt i skolan, i tex engelska har läraren läst texten på engelska, berättat ungefär vad kapitlet handlar om och ringar sedan in workbooksidor för barnen att arbeta klart med hemma. Ganska många sidor, och så skall glosor läsas, väljas, översättas och skrivas ner.
Det arbete jag gör tillsammans med dottern är alltså läsa igenom kapitlet, översätta, gå igenom mening för mening så att hon lär sig orden ordentligt och vad som står där på sidan. Mycket lugnt och metodiskt och då förstår hon och kan arbeta vidare i sin arbetsbok som tar sin grund i kapitlet vi just läst. Det blir onekligen svårt att förstå uppgifterna i arbetsboken om eleven inte förstått vad de läst i kapitlet. Och så skapas en ond cirkel för barnen – ”det är ingen idé att jag försöker, jag förstår ändå inte”. Många sådana elever har jag mött och jag vill påstå att läraren bär ansvar för den här känslan. Varför stressa igenom kapitel om barnen ändå inte har förstått, vad har du då åstadkommit?
En tanke att bära med till utbildningen kanske.
Önskar dig en riktigt fin vecka!
Jag håller med dig. Jag har aldrig förstått brådskan med att komma framåt om eleverna ändå inte förstått innebörden i det som hastats igenom.
Jag har många gånger upplevt läxor som något man ger för att det inte riktigt hinns med i skolan. Många elever sitter efter genomgångar förbryllade i sina bänkar och med en känsla av att inte ha förstått. Lärares hot till elever som inte nått fram till önskad sida är att ”jobba hemma”. Det är inte så lätt om man inte har någon som kan förklara. Den onda cirkeln som du beskriver blir i allra högsta grad närvarande och så förödande när man inte får hjälp.
På något vis undergrävs lärarens kompetens, när man inte tar itu med det som behövs i skolan utan hoppas att det ska lösa sig hemma.
Min syster blev i nionde klass inte godkänd i matte. Hon hade några veckor på sig att ”tenta av” kapitel och jag fick sitta med henne varje dag i flera veckor för att försöka ta igen det som hon hade missat och inte förstått i skolan. Hon klarade det, men vad hade hänt om hon inte hade haft mig? Mina föräldrar kunde inte förklara på ett sådant sätt så att hon förstod.
Givetvis pratar jag nu inte om lärare i helhet, men jag håller med om att ett visst mått av långsamhet (som du brukar beskriva) inte hade varit fel.
Ett ganska konstigt sätt att jobba på eftersom barnen ändå är ganska små. Man lägger väldigt stort ansvar på barnen och på deras föräldrar. Man kanske skulle ha lite bättre ordning på det där.
Hej Judith
Ja, visst är det märkligt att det läggs över så mycket ansvar på barnen.