Som en berg-och-dal-bana

Sådant där som sitter inuti själen och är svårt att tänka bort, sådant som stör sinnet och tar upp plats när det bara borde försvinna och lämna mig ifred, sådant hoppar upp och fram idag och stör.

Det har säkert med cykler att göra. Kvinnliga cykler och månens cykler. Hursomhelst blir känslorna många och det liksom svämmar över inuti.

Mamman upplever eftermiddagen som oerhört arbetssam och jobbig. Trots att döttrarna nog är mest som de brukar upplever mamman lite tjafsande som stora bråk och plötsligt blir det jobbigt att barnen vill saker samtidigt. Lyfter mamman luren för att ringa är det någon som slår sig och behöver omplåstring och kram och puss och det får barnet givetvis.

Mamman funderar ’tänk om det gick att blåsa undan känslor som inte skall vara där’. ’Pust och vink’ och så kom den tanken aldrig tillbaka mer. ’Pust’ och grubblerierna försvann. ’Pust’ och allt är glasklart och enkelt. ’Pust, pust’.

Så bra det hade varit. Bara av tanken och att sitta i ett hörn för sig själv en liten stund blir mamman genast gladare.

Och så har vi varit på biblioteket döttrarna och jag. Mamman hittade ny bok att läsa och flera notböcker att spela ur. Döttrarna hittade spännande pysselböcker och varsin rolig bok att läsa.

Och när vi kom hem låg ett brev i brevlådan adresserat till mamman. Ett brev med fin brosch i. En brosch med mammans titel på, en brosch skickad till mamman från grundaren av Hemmaföräldrars Nätverk. Det gör mamman glad. Tack Madeleine Lidman.

Fortsatt fin tisdag till er.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.