Spackel-pyssel och nya nycklar

Och så får vi då gå in i vårt fina hus. Nycklarna är våra och arbete med spackling har påbörjats.

Mamman vilade armarna några dagar efter fasadfärgning men har nu kavlat upp ärmarna igen och arbetar på. Spackla tror jag inte att jag någonsin gjort förut men nu så. Nu tar mamman ett stadigt tag om spackelspade och lär känna våra nya väggar.

’Det ser ut som gegga mamma. Får jag känna, snälla? Alldeles grått och lerigt och mjukt ser det ut. Får jag känna?’ Visst går det bra och döttrarna känner och kladdar, lite lagom, och får sedan tvätta av sig. Idag skall de allihop få hjälpa till när de har rätt kläder på sig. Kladd-kläder istället för fina klänningar.

Det är viktigt att vi allihop får vara med och känna oss delaktiga i detta vårt nya hem. Tänk att som barn få säga, ’den väggen hjälpte jag till att spackla’ eller ’ja, utsidan har vi allihop rödfärgat tillsammans’. Det är stort och viktigt.

Mamman är förstås lite trött. Lite trött för att jag vill vara med och fixa så mycket det går men också måste se till att kraften och tiden räcker till allt det där andra, vanliga. Matlagning på någorlunda rätt tider, se till att barnen blir skötta som de skall, att tvätten blir tvättad och att vårt hem som vi är i varje morgon och kväll ser trevligt ut och är mysigt att vara i och att döttrarna någon gång ibland får leka med kamrater.

Men tröttheten är en bra trötthet och mamman är så oändligt tacksam för allt det som vi får kalla vårt. Idag är en ny pysseldag. En ’lära-sig-hantera-spackel-och-spackelspade-bättre-pyssel-dag’.

20140626-084832-31712370.jpg

Fin torsdag till er.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.