Bakgrund

2009 var ett jobbigt år för vår familj. Ett år då vi fick känna av hur jobbigt det är när den som brukar hålla ordning på vardagen trillar isär.

Jag hade efter vår femte prinsessas födelse känt mig väldigt trött och när lillan var fyra månader blev jag riktigt dålig. Jag rasade dramatiskt i vikt, frös och svettades, tappade hår, fötterna domnade, hade kraftig ångest och hjärtklappning. Det blev besök på vårdcentralen, ett flertal prover och EKG. Tack vare en lyhörd läkare och en fantastisk barnsköterska på BVC fick jag snabbt hjälp och blev remitterad till specialist. Inom några dagar blev det konstaterat att jag led av postpartum tyreodit, vilket betyder att jag hade en inflammation i sköldkörteln till följd av graviditet. En inte särskilt allvarlig åkomma men tillräcklig för att skrämma mig. Några trötta och jobbiga månader följde men jag blev snabbt bättre och mina värden följdes noga av läkare. Min sköldkörtel som varit kraftigt svullen vid insjuknandet gick snabbt tillbaka till sin vanliga storlek och mina värden stabiliserades inom ett halvårs tid. Jag fick livet tillbaka. Jag minns hur tacksam och lycklig  jag var över att åter kunna deltaga i vardagslivet med barnen.

Det var nog då jag bestämde mig på riktigt. Vi har alltid velat vara hemma med barnen, de har aldrig lämnats till förskola men då när jag reflekterade över livet och vad som är viktigt för mig cementerades den känslan. Jag vill vara med barnen, jag vill vara engagerad, jag vill se barnen, jag vill ge av min tid till dem som är absolut viktigast i mitt liv, jag vill ge barnen trygghet och en lugn uppväxtmiljö.

Det är min bakgrund, mitt livsval och min prioritering. Jag har dessutom den oerhörda turen att ha en man som delar det valet helt och fullt.

2 comments

  • Du verkar vara en fantastisk människa och mor. Är så glad att jag hittat hit nyligen. Ditt sett att skriva och resonera skänker mig lugn och harmoni när jag känner mig trött och uppgiven. Önskar också kunna vara hemma med mina barn så länge det bara går. Idag är mina små töser 3 år resp 14 månader. Det bästa som finns är att få vara och dela livet med dem. Ibland när min ork är helt slut tänker jag på er och hur du hanterar vardagen. Mina skruttisar är världens finaste (tycker jag såklart =)), men ibland också kännbart krävande då de är oerhört viljestarka bägge två. Några års sömnbist på det och mamman brister ibland.

    Önskar Er ett underbart fint och gott nytt år!

    • Hej Diana
      Stort tack för fina ord och välkommen hit.
      Visst är det uttröttande att ta hand om barnen på heltid, speciellt då barnen är stora personligheter och därför kräver en del av oss vuxna. Det är tröttande, kräver uthållighet, kreativitet, mycket kärlek och förståelsee och är alldeles underbart och det bästa som finns. Barnen blir trygga små människor och får en naturlig anknytning till vuxna som älskar dem. Det är en bra grund att stå på i livet, tror jag.
      Härligt att du finner inspiration och kanske ser att det inte alltid är roligt. Att humöret och orken tryter emellanåt men att det alltid är värt ansträngningen, tiden och engagemanget vi ger barnen.
      Tänk att vi är långt ifrån perfekta men vill så väl och ger så otroligt mycket kärlek. Lycka till med att finna er väg att gå.

      Önskar dig och dina en fin början på året.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.