Heja biblioteken!

Så fick jag hittat den. Bibliotek är viktiga platser som innehåller skatter.

Överallt annars var den slut, Tomas Tranströmers diktsamling Dikter och Prosa 1954-2004, och så fick jag syn på den där på  hyllan i byns bibliotek.

Ville lånat en annan bok också, skriven av en av årets fredspristagare, men den hade getts ut såpass nyligen att biblioteket inte köpt in den än. Då säger den trevlige bibliotekarien ”vi lägger ett inköpsförslag på den åt dig!” och så skulle jag få ett mejl om och när den köpts in. Det kändes riktigt bra.

Hursomhelst fick jag hittat diktsamlingen och har nu läst igenom den två gånger. Tycker så mycket om Tranströmers språkbilder. Orden flyter på så lätt och bilderna känns enkla, vardagliga men är ändå svåra att helt förstå sig på. Undviker närmre diktanalys och landar istället i att jag finner hans dikter lågmält vackra.

Ger er i helhet den dikt som fick mig att börja läsa Tomas Tranströmer:

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte betalar kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan – det betyder:
»Vi ger oss inte. Men vill fred.«

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.