Dagen och en dikt
Dagen idag har förgyllts med ett besök till BVC för träff med världens bästa barnsköterska.
Att träffa henne är så roligt, tycker vi alla. Så som hon är tillsammans med barnen borde alla barnsköterskor vara.
På schemat idag var tre och fem-och-ett-halvt-årskontroll och som de hade roligt alla barnen. Ett barn fick spruta. Det kontrollerades tal, balans och motorik under mycket roliga och underhållande former. Allt gick jättebra.
Väl hemkomna fick vi sätta oss till bords då mannen kommit hem från arbetet och hunnit laga samt duka fram middagen. Gott och härligt.
Satt sedan en stund och erinrade mig en dikt jag precis läst i Christina Jutterströms bok ’Uppfostrad av män’. Dikten skrevs av Nelson Mandela 1994 då han precis släppts fri från fångenskapen på Robben Island, en dikt om rädsla och frigjordhet. Tänkte på den därför att våra barn är fria och lyckliga själar.
”Vår djupaste rädsla
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att
vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva: Vem är jag,
som tror mig vara briljant, storslagen, och talangfull?
Om du inte är det, vad är du då?
Du är ett barn av Gud.
Att du leker liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig
så att andra inte ska känna sig osäkra i din närhet.
Vi föddes till att manifestera
Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss.
Den är i oss alla.”
Tänk så mycket gott dessa små barn som vet med sig hur kraftfulla de är kommer att kunna uppnå i sina liv. Förhoppningsvis kommer de att fortsätta vara trygga, lyckliga och positiva människor och sprida kraft och ljus omkring sig.
Undrar om alla som går på kontroll med barnen på BVC får samma underbara känsla av trygghet och positiv återkoppling eller så har vi haft en alldeles oerhörd tur med barnsköterskor.
Det var i och för sig ett tag sen, men min nästyngsta syster åkte till BVC för fem-och-ett-halvt-årskontroll en gång. Min minsta syster, som var nästan tre då åkte också med, eftersom hon inte kunde vara hemma själv. Min nästan femåriga syster fick då göra ett par grejer, som var väldigt, väldigt lätta för henne. Hon tyckte att det var pinsamt att göra det för att det var så lätt. Min minsta syster tyckte då att det såg roligt ut, och gjorde uppgifterna själv, med tillfredsställande resultat. Den nästyngsta systern slapp lyckligt undan, för det som lillasyster kan, fick de ju räkna med att hon också kunde. När jag var liten såg jag alltid fram emot besöken på BVC och besöken som gjordes hemma hos oss. Det var mysigt och trevligt.
Ha det bra!!!
Ps: Jag blir så glad av denna bloggen. Den är så intressant, och det är roligt att du ofta svarar på kommentarerna.
Hej Judith!
Härligt att höra att det är fler som tycker att det är roligt att gå till BVC. Det är ju så det skall vara.
Tycker mig se att det sporrar barnens utveckling att ha syskon. De små får så mycket gratis bara genom att vara tillsammans med dem äldre. Tänk vilken fantastisk gåva att ha många syskon.
Roligt att din femåriga syster nästan blev förolämpad av enkelheten i uppgifterna och att lillasyster fick ta vid istället. Känner igen det.
Jag blir så glad över att du tycker om bloggen, tack för kommentarer och alla fina ord!
Jag är så glad att jag hittat denna bloggen. Den är såååå fin.
Den dikten har jag alltid älskat.
Hej Annika
Roligt att du hittat bloggen, välkommen!
Tack för fina ord. Visst är dikten fin. Jag hade aldrig läst den förut men den gick på något sätt rakt in i hjärtat.
Önskar dig en fortsatt trevlig helg.