Julkalender, 6 december

Tant Berg satt i sin säng och andades så tungt. ”Hur är det med andfåddet”, frågade Lotta det första hon gjorde.

Tant Berg sa att det var lite bättre. Fast inte riktigt bra.

”Vilken tur för dig att jag kom hit”, sa Lotta. ”Gissa vad jag har med mig åt dig?” Hon höll påsen bakom ryggen, så att tant Berg inte skulle se den.

”Vad kan det vara”, undrade tant Berg.

”Det är någonting som går att äta. Det börjar på LIM, men jag säger inte vad är. Man kan också säga att det börjar på BRRR”, sa Lotta för att hjälpa tant Berg på traven.

”Lim och brrr”, sa tant Berg, ”nej, det kan jag inte gissa.”

”Man kan skära det i skivor och bre smör på”, sa Lotta. ”Mer säger jag inte, gissa nu!” ”Lim… Kan det vara en limpa”, frågade tant Berg.

Lotta skrattade.

”Ja, just det. Och så BRRR, det betyder bröd, förstår du.”

Hon höll fram påsen. Men sen skrek hon till. För det var ingen limpa i den.

”Nedra monster”, skrek Lotta. För nu såg hon gäddögona som glodde på henne genom plastpåsen.

”Har du tagit med dig ett monster”, sa tant Berg förvånad. Men Lotta var redan halvvägs utanför dörren … oj, var fanns hennes Bamse? Och tant Bergs limpa? I soptunnan förstås! Hon sprang hela vägen tillbaka med gråten i halsen, för hon förstod ju hur hemskt Bamsen hade det där nere i mörkret alldeles ensam.

”Stackars Bamsen”, sa hon och ryckte upp locket till tunnan. Men sen gav hon till ett tjut som hördes långt ut på Bråkmakargatan. Tunnan var tom. Där fanns ingen Bamse och ingen limpa!

Så spännande att det måste bli en fortsättning imorgon! Våra barn älskar den här historien. Vet inte om det är de förlösande och det förbjudna i orden ”Nedra monster” som kittlar sinnet eller om det är någonting annat. Men, roligt är det i alla fall.

Barnen sitter som på nålar när vi kommer till stunden med plastpåsen fastän de hört berättelsen så många gånger och vet vad som händer. Det där med att höra samma berättelse om och om igen har sin tjusning, långt upp i åldrarna. Det gäller förstås att läsa med samma inlevelse och betoning VARJE gång. För det anmärker de på snabbt, och vill att mamma skall läsa som hon brukar göra.