Kvällsäventyr

Igår gjorde vi någonting alldeles tokigt, sådant där som höjer varningsflaggor av alla sorter inne i huvudet. ”Nej det kommer aldrig att gå, barnen kommer att bli omöjliga, uttråkade, stökiga, jobbiga, övertrötta” och så går det emot allt om lugn, stillhet, fasta rutiner och genomtänkta planer. Men ibland mår själen bra av att göra tokigheter och sådant man inte förväntar sig skall fungera.

Vi har sedan ett tag tillbaka upptäckt gruppen Cookies n Beans. En grupp som kombinerar otrolig musikalitet, underbar musik, scennärvaro och stor glädje. Vi har varje gång vi fått förmånen att se deras liveframträdanden mått så bra lång tid efteråt. Eftersom barnen också uppskattar gruppens musik hade vi lovat att försöka se till att även dem skulle få vara med och lyssna vid tillfälle. Gruppen var inplanerade att uppträda nu i sommar på Slussens Pensionat, där mannen och jag varit en gång förut. Vi hörde oss för om det fanns plats, men det var utsålt till sista ståplats. Det fick helt enkelt bli någon annan gång. Men så ringde mannen dit igår medan middagen stod i ugnen, och till vår förvåning fanns det ett bord ledigt. Ett bord de ändå inte skulle få sålt och det  bordet kunde vi, hela familjen, få sitta vid och betala ett mycket förmånligt pris för att allihop få lyssna på gruppen. Barnen var med på den tokiga planen. Middagen åts snabbt upp och alla hjälptes åt så att vi kunde komma iväg.

Väl där möttes vi av leende personal som verkade tycka att det var roligt att en fembarnsfamilj ville lyssna på konsert tillsammans. Det kändes otroligt positivt. Men så skulle vi gå in för att sätta oss och det kändes verkligen som att ALLA stirrade på oss. När vi väl hittat vårt fina bord kunde jag inte höja blicken en enda gång utan att möta någons undrande ögon. Det kan få vilken mamma som helst att tappa modet. Den första halvan av konserten var väl kanske inte något jag njöt av trots att barnen skötte sig alldeles utmärkt. Men så kom pausen med lite toalettbesök och sträckande på benen. Största dottern och jag vandrade upp till övervåningen och där fick hon, dottern, träffa gruppen och prata lite med dem. Stort för en flicka på tio år. Under tiden vi var borta fick mannen komplimanger av massa bordsgrannar över hur fantastiska de tyckte att barnen var, och så söta också.

Efter pausen blev stämningen i lokalen än mer uppsluppen och barnen fann sig väl tillrätta. De största flickorna hittade bra platser i fönstervrår där dem kunde se framträdandet och började t o m att sjunga med och klappa i takt. Blickarna som mötte mina från de andra borden kändes nu uppskattande och glada. Kanske var det min inställning som ändrats, kanske hade bordgrannarna förstått att våra barn inte skulle förstöra deras upplevelse. Var i ändringen låg vet jag inte men jag vet att barnen njöt av varje minut. De minsta barnen somnade gott i vagn och famnar men de två största klappade med ändå till sista tonen och de är lyckliga över vårt tokiga familjeäventyr. Innan vi lämnade pensionatet fick våra två största flickor gå in i gruppens loge, tacka för konserten och krama på Cookiestjejerna. Det var en riktigt stor upplevelse.

 

Ibland är det bra att slänga sig ut, att göra det där som kanske är lite märkligt men som känns riktigt roligt. Bra äventyr, fin kväll, stolta föräldrar och ett fint familjeminne.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.