Ovant

Det är onsdag och maken har i den tidiga morgonen gått iväg till sitt arbete.

Och det blir så tomt utan honom här hemma. Det känns ovant att vandra här ensam med döttrarna. Det tar förstås inte så särskilt lång tid att vänja sig men det är ändå så att vi fungerar allra bäst när vi får vara lediga tillsammans, allihop.

Sen frukost blir det nu för mamman och döttrarna då mamman ägnat morgonen åt praktiska sysslor medan alla döttrarna lekt och lekt.

Fin onsdag till er.