Trötthet och tid för tanke

Två trötta och snörvlande döttrar med halsont har vaknat och tillsammans med den förkylda och trötta mamman skall det ätas frukost.

Frukost i soffan har vi bestämt för att vi vill vila lite extra.

Mamman har kört färdigt skolrundan för den här morgonen. Tre döttrar är i sina skolor och har förhoppningsvis rätt saker med sig.

Mamman låter tanken vandra medan jag plockar fram frukosten.

Mamman tror att mittendotterns sjukdom, undersökningar och diagnos under sommaren har tröttat mer än jag insett. Känslorna har varit spända och funderingarna kring dotterns hälsa har upptagit all min tankeförmåga. Så att inte så väldigt många andra tankar fått plats.

Tankar som borde fått plats. Ursäkter som skulle framförts har blivit försenade, eller mer rätt helt bortglömda, faktiskt. Och så har missförstånd och sårade känslor uppstått.

Så onödigt. Tanklöst. Dumt, helt enkelt.

Det är inte lätt att vara människa. Det är inte lätt att sköta allt när oro tar upp så stor plats i sinnet. När vila inte har så stor plats. Då blir mamman trött och gör fel och tänker inte fullt ut så som jag brukar.

Som tur är finns tid för ursäkter och en symbolisk förlåt-gåva, och kanske även förståelse för att det inte är lätt att tänka rätt alla gånger.

Nu är det dags för frukost och mammans morgonkaffe. Till det myser vi i soffan och tittar på ’Nalle Puhs film om Heffaklumpen’ och sjunger med i sångerna med våra skrovliga röster.

Fortsatt fin onsdag till er.