Skrivande mamman och bortkopplingstankar

Mamman tror minsann att jag är färdig med examinationsuppgiften.

Som jag har skrivit och slagit i böcker. Och skyndat och tänkt invecklade och spännande tankar om pedagogik och filosofi. Mamman har byggt meningar i akademisk stil. Nu är sinnet trött. Orken har sinat.

Mamman känner sig ganska nöjd med sin insats. Så tror jag allt att uppgiften får lämnas in. Kanske skall jag om en stund försöka mig på att korrekturläsa hela uppsatsen som maken snällt hjälpt mamman att skriva ut. Kanske. Eller så hjälper jag pappan att rensa på vinden.

Tre döttrar och mamman har bakat en kladdkaka som vi skall få njuta av ikväll. Det var mysigt att få stå tillsammans efter att mamman suttit framför en dataskärm en fredagseftermiddag och halva lördag dag. Döttrarna är inte riktigt vänner med att mamman är bortkopplad, inne i en helt egen tankevärld.

Mamman liksom försvinner in i böckernas och resonemangens värld. Det snurrar och snurrar olika begrepp och termer i mammans sinne och jag ser att döttrarna säger saker och visar saker men det når inte ända fram till mig. Det är som att det tar stopp framför ansiktet på mig och går inte in i huvudet. Det når inte ens öronen utan passerar förbi, nästan hörbart.

Det är inte roligt att inte vara helt närvarande. Det känns inte riktigt bra men så är det ändå så intressant allt det mamman får ta del av och reflektera kring i egna texter. Intressant och spännande och ger mig verktyg att hjälpa döttrarna på ett ännu bättre sätt i deras lärande.

Nej, nu är det dags att vara helt och hållet närvarande. Krama döttrar och låta de berätta allt de vill berätta om sådant de har tänkt på, sett eller tagit del av. Några av döttrarna har varit rejält arga på mamman då hon suttit bortkopplad. Mamman får krama lite extra på de ledsna döttrarna och åter ge helhjärtat av min tid, så som det brukar vara.

Fortsatt fin lördag till er.