Julkalender, 5 december

Inne i köket i det gula huset vid Bråkmakargatan, där de bodde, höll mamma på med julbaket. Hon snodde och gnodde och hade så bråttom. Men hon blev glad, när Lotta kom.

”Lotta, du kan väl gå in till tant Berg med en jullimpa”, sa mamma. ”Och så se efter om du kan hjälpa henne med nånting.”

Det ville Lotta gärna.

”Jo, för det kan jag också. Hjälpa folk som är sjuka. Jag kan allting – nästan!”

 

 

Den här lilla historien påminner mig om så mycket som är viktigt. Att värna om hemmets vrå och familjen, fixa och dona hemma inför jul men också detta med att tänka på andra. Att Lotta får gå till tant Berg för att se till att hon har allt hon behöver. Att se andra, och bry sig om samtidigt som man stökar och fixar i sitt eget hem. Det är egentligen inte så svårt att hinna med, en tanke i vardagen och en vilja att dela med sig av sitt egna, fina. Lottas mamma hade bakat bröd och tyckte att det inte var några problem att dela med sig av detta lilla, vardagliga som säkert gör stor skillnad för tant Berg. Det finns mycket glädje, tacksamhet och omtanke i en liten gåvolimpa. Vardagsomtanke behöver vi mer av. Det ligger i alla fall mig varmt om hjärtat.

Texten ur Barnen på Bråkmakargatan, kapitlet ”Lotta kan nästan allting”