Tidningslycka
Fick igår hem senaste HAROtidningen i brevlådan och innehållet i den stärker mig och skapar starka lyckokänslor.
Det finns fler som tycker och känner som jag, som vi gör i vår familj. Och det är gott för själen att känna det stödet.
Läser ’ett nytt Sverige är på väg och förändrar allt i sin väg…men detta nya land är inte längre mitt land. Jag känner mig inte som en del i detta nya land, inte i hur människor behandlas eller hur jag själv blir behandlad. Etik, moral, ansvar, rättvisa, solidaritet, medmänsklighet, samhörighet, generositet, ödmjukhet, valfrihet och frihet är på väg bort. Det har ersatts med arbetslinje, betyg, regler, plikt, kontroll, makt, begär, begränsningar och en individualism som förvandlats till egoism.’
Den slagkraftiga Madeleine Wallin, ordförande i Haro, fortsätter i sin långa artikel ’Men istället väljer jag, i mitt parallella land, att fostra mina barn och ser det som en utmaning att låta barnen få hitta sig själva. Att låta dem utvecklas i fred, i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar… Nej jag vill att mina barn skall vara motsträviga, envisa, rebelliska, ifrågasättande och besvärliga. Man skall inte bara finna sig i regler och färdiga förutbestämda åsikter eller göra som ’alla andra’. Det här är svårt och i princip omöjligt. Hela omvärlden består av synliga och osynliga regler. Många barn och unga är mycket känsliga, samtidigt som de idag är starkt utsatta genom att de tvingas växa upp i stora grupper av jämnåriga som inte är mogna rollen som förebilder och fostrare. Jag fostrar mina barn. Jag lämnar dem mer eller mindre frivilligt till skolan. När de kommer hem får jag arbeta med att bygga upp dem igen efter skolans vardag med elaka kommentarer, okänslighet, brist på lyhördhet, hierarkier, grupptryck, osynliggöranden, missförstånd osv.’
Artikeln är lång och Jag hade kunnat skriva alltihop själv utifrån mitt hjärta.
Det ger mig kraft att läsa dessa åsikter och jag känner glädje över att det finns fler som jag. Som skapar sin egen verklighet. Sin egen parallella värld eller som Wallin skriver ’I mitt parallella land skapar vi den starka familjen först och ur den växer starka individer. Kreativitet, innovation och arbetsglädje kommer inte av sig självt utan kräver en grundad, trygg och kärleksfull människa.’ Precis så är det.
Jag känner mig förstådd och det är en stor känsla.
Heja HARO!
Haro damp ner i våran brevlåda också igår. Och eftersom det var studiedag hann de flesta av oss läsa och diskutera innehållet. En sak som jag läste var något i stil med att det om några år kommer att vara tvång att gå på dagis. Hu, vad hemskt!
Hej Judith
Ja visst är det fruktansvärt med dagistvång, förstår verkligen inte vem eller vilka det här samhället är tänkt för. Inte kan det vara för oss mjuka människor i alla fall.
Håller med dig, hu så hemskt.
Oj! Dagistvång? Hur hade de tänkt då? Inget som jag som jobbar i förskolan har hört talas om. Det låter ju inte klokt om det skulle stämma! Förskolan går framåt och strävar efter att bli bättre och bättre och jag vet att många föräldrar känner sig tvingade att lämna sina barn där. Men jag tycker att det ska vara upp till varje förälder att få bestämma själva! Barnet behöver sina föräldrar först och främst!