En liten blå påse

En kvinna har arbetat med sina händer. Handarbetat under några stunder av sin tid. Stickat av garn som låg i garnlådan, oanvänt.

En liten insats. Några stunder av avkoppling för kvinnan då händerna arbetat och huvudet vilat.

För den lilla flickan, som undrat snällt om inte hon också kunde få en sådan där fin påse som kvinnans dotter har, är kvinnans insats inte liten.

Det syntes i flickans ögon när hon bytte ut sin inneskopåse i plast till en hemstickad klarblå påse. En påse gjord till bara henne. En blå, att lägga sina små skor i och sedan hänga på den egna kroken i kapprummet.

’Nu har jag också en stickad inneskopåse. En blå. Bara min. Tack, så snäll du är.’

Det slog kvinnan att det är så här hon vill att framtiden skall byggas. Med omtanke, empati och kärlek.

Det synliga resultatet av handarbetet är inte så stort. Blott en liten påse att lägga inneskor i. Det osynliga, det där som fastnar i själen, så oändligt mycket större.

Tänk så viktigt det är och så mycket det kan betyda att visa lite omtanke och snällhet.