Tanke i jultider
Mamman har varit på största dotterns konsert, i kulturskolans regi. Och har fått julkänsla. Äkta, varm, omslutande och glädjerik julkänsla. Och så har mamman gråtit några tårar för att jag var så stolt och så rörd, berörd.
’Vi tänder ett ljus i advent’, för alla frusna, för alla som inte har det så bra som vi. Små händer i en barnorkester hjälps åt att skicka ett ljus för att tända egna små ljus som sedan samtidigt lyfts och sprider ett varmt skimmer i kyrkan där vi sitter.
Barnen sprider sin glädje och sin framtidstro med dessa små ljus och det är vi som är vuxna som måste stötta, uppmuntra och hjälpa för att infria deras förhoppning om en framtid och en god och omtänksam medmänsklighet.
Vi tänder ett ljus, här hemma varje dag och försöker att vara goda människor och förebilder för att våra små en dag skall få kraft att gå ut i världen och vara goda människor.
Denna kväll har varit fin. En kväll att vara lite extra tacksam för.
Hej!
Jag har börjat följa din blogg, den gör mig så glad. Jag älskar hur du skriver om hem och familj och det vackra i vardagen. Ibland känns det som om politiker och proffstyckare dyvlar på oss en livsstil som vi inte vill ha. Jag vill inte i första hand vara en person som måste jobba heltid för att konsumera och hålla ekorrhjulet snurrande, utan finnas till hands för nära och kära. Det är som om man inte äger rätten till sin egen tid, men när jag läser det du skriver känner jag att; jo, självklart har man rätt att göra vad man vill med sin tid. Man har ingen skyldighet att jobba heltid utanför hemmet, utan så länge man försörjer sig eller är försörjd och inte ligger samhället till last så får man faktiskt göra hur man vill med lönearbetet. Du gör verkligen en stor insats genom att ta väl hand om dina barn och ge dem den tid de behöver. Jag inspireras av dig! Kram!
Hej Mrs S
Välkommen hit till bloggen och tack för din kommentar. Dina ord gör mig glad ända in i själen. Att få känna och läsa att det jag skriver berör någon annan, det är stort. Otroligt stort.
Jag skriver ur min plats i verkligheten. En plats och en uppgift jag tar på största allvar. Att vara med barnen på heltid är många gånger uttröttande men så oerhört värdefullt. Det är värdefullt för barnen, för familjen, för mig som mamma och i ett större perspektiv också för samhället. Så tror jag, fullt och fast. Min plats är här hemma just nu, här hemma med våra barn. Min investering, vår investering i framtiden. En arbetsinsats som är helhjärtad från morgon till kväll året runt.
Att du tar dig tid att skriva ner dina tankar gör mig oerhört glad och jag håller med dig, det är märkligt att konsumtionssamhället skall få styra våra val. Att samhällsstressen skall få söndra familjer och bryta ner människor. Visst får och kan vi välja som vi vill, men det tar ett tag att förstå det på riktigt. Det tar tid att lära sig bortse från andras val och att välja att gå sin egen väg. Det valet måste få mogna fram så att valet blir ärligt, sant och välgrundat. Det har tagit oss några år att hitta den väg vi vill gå. Gångerna är många jag fått dra mig undan i min lugna vrå och tänka lite extra kring det jag upplever i mötet med andra människor och specifikt mötet med andra kvinnor som ofta ser mitt val som både märkligt och provocerande.
Återigen tack för dina ord, Mrs S. Mötet med er som hittar in till sidan betyder mycket. Jag är så tacksam och tycker att det är oerhört roligt och spännande att läsa kommentarerna.
Önskar dig en fin fredag och helg.
Ja, precis, det tar ett tag att inse att man faktiskt får välja hur man själv vill leva. Det är lätt att bara gå på i samma hjulspår som de flesta andra och följa det som för tillfället är politiskt korrekt. Det är märkligt att andra kvinnor, ofta sådana som kallar sig feminister, finner valet att stanna hemma och ta hand om sina barn som så provocerande. Man tycker ju att kvinnor borde vilja att alla kvinnor ska få vara fria att göra sina val och inte vara tvungna att passa in i en väldigt snäv mall; heltidsarbete, karriär och barnen på dagis på heltid.
För mig framstår konsumtionshetsen som omodern; att exempelvis köpa en massa prylar och kläder, som ofta är tillverkade av fattiga människor i andra länder under dåliga arbetsförhållanden, är egentligen inte något som borde ge status. Att däremot leva genomtänkt, köpa kläder av kvalitet som håller i många år, baka eget bröd utan tillsatser och se till att vårda relationerna till nära och kära, ge barnen trygghet och omsorg, är sådant som borde vara eftersträvansvärt i samhället.
Att ge sin familj tid och engagemang är en investering. Jag tror att barn som känner sig sedda och älskade och som har någon vuxen till hands att diskutera med blir trygga och välmående människor. Dessutom tror jag det är viktigt att man ser till att växa samman som familj; det är ju familjen som är det egentliga skyddsnätet i livet. Och som är den stora glädjen!
Hej Mrs S
Du skriver så bra och jag håller med dig. Det finns så mycket som är märkligt i vårt samhälle.
Och visst är det så att familjen betyder allt. Så lever vi och så tror vi.
Fin vintervecka till dig.