Tänkvärd dikt om barnen

Mamman fick skickat till sig en dikt från en fin vän. En dikt som talar om barnet och synen på barn i vårt samhälle.

Dikten har sin grund i en pedagogik som kallar sig Reggio Emilia. En pedagogik som försöker se barnet i en helhet. Förespråkare säger sig vilja utbilda hela barnet, alla barnets sidor, hela människan, om mamman har förstått det rätt.

Tycker mig se vissa likheter med Montessoripedagogiken. Nöjer mig med att konstatera att barnen skall vi vara rädda om och respektera. Barnen är vår framtid och så är de egna unika individer som är viktiga att lyssna till.

Mamman brinner för barnen, att barnen skall ges utrymme att vara barn, ges tid att vara med sina viktiga vuxna, lyssnas till och respekteras.

Dikten nedan är fin och manar till eftertanke. En text med klokt innehåll, helt enkelt.

Dikt av Loris Malaguzzi

Tvärtom, det är hundra som finns!

Ett barn är gjort av hundra

Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar
att sjunga och förstå
hundra världar
att uppfinna
hundra världar att drömma fram

Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.

Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.

Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra berövar man dem nittionio

Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.

Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.

Fin torsdag till er.