Semester, sjukhusbesök och tankar.

Det är som att en svängdörr öppnats till sjukhusets värld. Maken och dottern åker också idag för att ta prover och träffa läkare.

Mamman försöker så gott hon kan att behålla normaliteten här hemma. Sy lite, diska, tvätta, låta de hemmavarande döttrarna bada och leka.

Oron har förstås tagit ett grepp runt mammans själ men jag försöker att skjuta det så mycket ifrån mig jag kan. Maken är en klippa, ett stabilt lugn och en fantastisk levnadskamrat att dela allt med. Glädje blir gladare i hans sällskap och oro blir lite lugnare och lite sakligare och livet helt enkelt behagligare, bättre och mer kärleksfullt.

Maken tar de första dagarnas prover med dottern för att han ser att mammans oro lyser allt för starkt igenom just nu. För att mamman skall bli sitt handlingskraftiga och sakliga jag behövs vila och lugn och dottern behöver inte en spänd och orolig mamma vid sin sida när prover skall tas. Det gör bara dottern orolig. Pappan däremot är lugn och trygg och oroar sig aldrig i onödan.

Idag ber mamman en liten bön om att acceptera de prövningar som kommer vår väg, om styrka, kraft och tålamod och om att dottern kommer att bli bra. Om att allt kommer att lösa sig till det bästa. Om att mamman fort finner den bästa, mest handlingskraftiga och kloka sidan av sig själv. Och om banala saker som att vi får känna snart att det är semester.

Fin tisdag till er.