Känslor och utbrott

Att hantera lite större barns utbrott och se det för vad det verkligen är, dvs en utvecklingsfas, är inte lätt. Mamman blir arg och ledsen.

Ledsen efter att ha fixat och ordnat i flera dagar så att allt skall bli så bra för alla döttrarna som möjligt. Att då få orden ’du bryr dig inte ens’ kastade i ansiktet känns inte bra. Inte alls bra. Fastän jag förstår att dottern inte menar så som det låter. Det tar sig in inuti och mamman gråter på insidan.

För mamman bryr sig så förfärligt mycket och vill ständigt se till att alla döttrarna bemöts på rätt sätt, respektfullt. Så som deras unika personligheter behöver bli bemötta.

Usch, så jobbigt det är ibland.

Fin lördag till er.