Fantastiska barn

Ibland överträffar verkligheten dikten.

Ibland blir mamman gråtfärdig av att möta alla fina omtänksamma barn på den lilla skolan tre av döttrarna går på.

Näst största dottern var ledsen när mamman kom för att hämta de två mindre döttrarna. Hon grät och höll om mamman hårt. Dotterns klass skulle spela brännboll på eftermiddagens idrottslektion. Dottern tycker inte om vare sig brännboll eller utomhusgymnastik.

Dottern har på sin gamla skola fått brännbollsträet i huvudet och blivit tråkad för att hon måste använda ett platt trä att slå med.

Brännboll är för henne förknippat med många jobbiga känslor. När dottern står där med tårar rinnande nedför kinderna kramandes mamman dyker flera klasskamrater upp bakom ryggen på dottern. De undrar varför hon är ledsen, klappar henne på håret och stryker henne över ryggen och mamman får tillåtelse av dottern att tala om varför hon är ledsen. Barnen börjar allihop att berätta glatt att de inte heller använder det runda bollträet. ’Det är så svårt. Och vill du prova så gör det inget om du missar. Då säger vi bara att det säkert går bättre nästa gång. Ingen kan ju med en gång.’

De fortsätter att berätta hur de tycker att man skall bete sig mot varandra medan de klappar på dottern så att hon skall känna att de är där och förstår.

Och mamman bara tittar och lyssnar och känner lycka, tacksamhet och tilltro.

Att som skola ge denna känsla till barnen är stort. Ingen tävlan, inget nedtryckande, inga tråkningar. Empati i praktiken, så självklart, så ärligt, sant och riktigt.

Fantastiskt.

Dottern vandrade iväg med sina fina kamrater och lekte glatt när mamman for iväg med de mindre döttrarna.

Fortsatt fin fredag till er.