Regn, rusk och sovstund

Regnet smattrar på de stora takfönstrena i vårt sovrum och jag hör hur vinden viner och vänder håll emellanåt. Vinden tar verkligen i ordentligt.

Mamman ligger i sin säng nattandes barn. Så som varje kväll. Tillsammans i lugn och ro. Tillsammans avslutar vi dagen.

Mamman har gjort ett litet undantag idag. Annars tar jag inte med den smarta telefonen till läggningsstunden. Vår tillsammansstund då vi vilar och avslutar dagen är helig. Mamman har bestämt att jag inte får distraheras från den stunden för även om jag fysiskt är där är jag på något sätt ändå inte närvarande när mitt fokus går till den lilla skärmen.

Och även om mamman då tänker att jag är närvarande men bara använder tiden effektivt till att t ex läsa nyheter så är jag inte med i stunden. Barnen uppfattar att jag inte är med. Inte är fullt där.

Så vill inte mamman ha det.

Regnet smattrar vidare och vinden hörs utifrån. Mamman vilar i sina tankar. Vilar och funderar.

Snart skall det blåsas upp ballonger och slås in presenter och bakas ut småkakor som födelsedagsdottern önskat till sin dag. Och så skall mamman och pappan få sig en kopp kvällste.

Regnet smattrar allt mer intensivt på de stora fönstren och vinden tar i. Mamman kurar under sin filt. Kurar och tänker att här vill jag ligga en stund till. Bara vila och lyssna till vädrets makter.

Barnen sover. Mamman vilar.

Fortsatt fin måndag till er.