Lyckokänsla, tankar och förståelse
Plötsligt där i all rörelse med hämtningar och lämningar och läxor och musiklektioner hade mamman en stunds total närvaro och fullkomlig lyckokänsla. Inte för att allting var perfekt. Inte för att mamman hunnit allt eller gjort allting perfekt. Och inte för att döttrarna inte bråkat.
Men där mitt i allt kände mamman så starkt att jag är där jag skall vara. Det är här i torkandet av näsor, sorterandet av tvätt, diskandet av disk, hjälpandet med läxor och musikläxor, lagandet av mat och packandet av diverse matsäckar som min lycka finns. Stor lycka, enorm glädje och tacksamhet.
Känslan var så stark och total att mamman var tvungen att stanna till och låta känslan skölja över hela mig. Där stod jag i gråväder med regn som föll snett och kände att min värld är vacker. Här och nu. Vacker.
Det var en stark känsla som jag bevarar i mitt hjärta.
Det har varit en ansträngande tid med dotter som är på väg in i tonåren och som utmanat mamman i mycket. Det har tröttat mamman och kommer säkert också i fortsättningen att skapa utmaningar. Men där i den här stunden av klarhet såg och förstod jag att hon behöver utmana och ifrågasätta för att hon skapar sig själv på nytt just nu. Omformar och utvecklar och befäster och vill veta om jag är med och kommer svara på hennes känslomässiga frågor och stå vid hennes sida. Alltid. Hon vill veta om mamman är med och kommer att fortsätta att vara intresserad och engagerad.
Det har varit en prövning att under års tid fundera vad som felats mittendottern och underbart att nu veta vad det är och att det inte är farligt. Epilepsi är inget som hindrar oss i våra liv. Vi lever med diagnosen och är lyckliga och tacksamma. Dotterns liv fungerar helt normalt. Hon trivs i sitt liv och är så glad i sin fina skola där många barn är känsliga och förståelsen för olikhet är stor. Där individer får vara individer och lärande sker naturligt och med stor nyfikenhet.
Det är underbart att yngsta skoldottern trivs med sitt skolliv. Det är härligt att största dottern trivs bra i sin nya skola.
Det är mycket som fallit på plats. För det är mamman tacksam.
Det är skönt att landa i förståelse. Det är skönt att låta lyckan landa i hjärtat.
Fortsatt fin torsdag till er.
Fin läsning! Skulle vara roligt om du ville skriva lite om dina tankar efter ”småbarnstideb”, alltså då alla döttrarna kommer att gå i skolan. Har förstått genom det du skriver att det inte är så många år tills dess.
Jag försöker inte lägga in en beställning på din skrift, det är bara det att det väcker många tankar hos mig om hur du tänker kring din roll då. Jobb? Hemma? Funderar själv mycket på detta, men mina är ganska små ännu.
En mycket fin fredag önskar jag dig!
Hej Hanna
Ser inte din fråga som en ’beställning’ utan som en viktig och intressant fundering.
Visst finns dessa tankar med mig och oss. Att vandra runt i vårt hem under döttrarnas skoltimmar alla dagar känns ensamt. Även om det finns mycket att pyssla med och ordna. Det finns alltid saker som inte hunnits med att göra och det hemarbetet ser jag som oerhört viktigt för hela vår familj. Att kunna ägna sig helt och fullt åt barnen när de hämtats från skolan är betydelsefullt. Att sitta med för att hjälpa, lyssna och prata om allt som hänt under dagen är viktigt.
Jag tänker att det finns möjlighet för mig att arbeta några få timmar, någon eller några dagar i veckan, då döttrarna är i skolan. Mitt arbete ger mig den möjligheten då jag har den stora turen att ha en förstående chef som på djupet respekterar vår livsstil och vårt ställningstagande.
Den tiden jag lägger då utanför hemmet under döttrarnas skoltid ger oss lite större ekonomiskt utrymme. Kanske kan min syn på livet också ge något till de barn jag möter i min yrkesutövning.
Jag återkommer med mer och utförligare tankar när jag låtit de ta form ordentligt i sinnet.
Önskar dig en riktigt fin helg.
Tack! Jag tänker också som så, att det finns stort värde i att se fler människor med annan/bredare syn på barns behov av tid och uppmärksamhet inom skolans/omsorgens värld. Och visst är det så för de flesta av oss, att lite extra inkomst inte skulle sitta fel.
Ser fram emot att läsa mer om detta, om och när du vill.
Hanna