Målar-samvaro

Ryggen värker och armarna är trötta men själen bubblar av lycka och hjärtat är till bredden fyllt av lycka över allt tillsammans-arbete när vi målar vårt nya hus.

Fasaden är som om den vore sammet som nästan glöder när kvällssolen lyser sina varma mätta strålar på den.

Vi arbetar oss trötta tillsammans i lycka för att vi kommer att få bo på en så vacker plats. Intill oss har vi ängar med blommor och gräs som vajar i vinden och på kvällen kommer svalorna fram och flyger runt oss i tvära och underbart våghalsiga svängar och vi får vara mitt i det.

Och längre bort går korna och betar i sina hagar och grannar vandrar förbi och ger oss glada och stöttande tillrop och önskar oss varmt välkomna och talar om hur fint de tycker att det blir.

Döttrarna är tappra och målar så gott och mycket de kan och vi pratar om allt och inget när vi arbetar och det är som att upptäcka varandra på nya sätt.

Mamman satt igår och förundrades över hur fantastiskt trevliga döttrarna är att tala med. Jag älskar de gränslöst och villkorslöst, alltid, men det är ändå något annat att upptäcka varandra i gemensamt arbete, liksom utanför mamma-barn förhållandet.

Mamman tycker att alla döttrarna är så underbara att vara tillsammans med. De är helt enkelt mycket trevliga, roliga, finurliga, behagliga, hjärtliga, snälla och mysiga människor att vara tillsammans med.

Idag fortsätter vi vårt målande med den vackra färgen Falu ljusröd.

Pappan, största dottern, näst yngsta dottern och den idag mycket snällt medhjälpande morfarn är redan på plats arbetande medan vi andra plockar i ordning i vårt lilla hem inför dagen och packar matsäck.

Fin söndag till er.