En stor skådespelare

Igår tittade mamman och pappan på utvalda klipp från en fantastisk skådespelare. Ingen vi känner personligen men ändå på något sätt har en relation till.

Mamman har alltid beundrat skådespelarens otroliga associationsförmåga, blixtsnabba intellekt och känslomässiga djup och det känns i hjärtat när sådana kloka själar inte orkar med det som är livet. Att de som berikar så otroligt försvinner. De som bär kloka tankar vidare och på ett fenomenalt sätt ger det skrivna ordet liv. De behövs. De behövs här och nu och behöver bli fler, inte färre.

Några av orden han gett liv stannar lite extra i mitt hjärta och sinne. Mamman tror att det var Walt Whitmans ord från början men jag är inte helt säker, ’…and the powerful play goes on, and you may contribute a verse. What would your verse be?’

En viktig fråga som mamman funderat på, alltsedan ungdomen faktiskt. Min vers hur skulle den låta. Familj, barn, hjärta, omtanke och kärlek, ja så tror jag att min vers skulle se ut.

Mamman önskar att denna stora personlighet nu får vila. Kanske är det som pappan konstaterade sent i går natt, att skådespelaren med sin otroliga intensitet och kraftfullt snabba tankeförmåga redan levt sina hundra år. Kanske var hans tid inte den samma som vår. Så är det kanske.

Trots att varken han själv eller några av hans närstående kommer att läsa mina tankar vill jag tacka för alla fantastiska rolltolkningar och nu önska en fridfull vila och lugn till hans själ. Tack, Robin Williams, för allt det du var och alla de ord du gav liv.

Fin lördag till er.