Jobbtankar och jobbiga tankar
Mamman önskar så att jag kände i hjärtat att det här med arbete utanför hemmet fungerar.
Jag kämpar varje dag då jag skall gå iväg för att upparma styrka, kraft och glädje men det är svårt. Svårt för att min plats är hemma. Mitt arbete är med mina barn och hjärtat brister en aning för varje jobbsteg mamman tar.
Jag önskar så att det kommer att kännas bättre. Tills dess försöker jag mig på ett leende även då insidan gråter. Det känns inte rätt för mamman som alltid strävar efter ärlighet.
Fin tisdag till er.
Känner mig ledsen när jag läser. Förstår precis hur du känner. Har kämpat så hårt själv för att vara hemma och tråcklat och oroat mig för hur det ska gå. Tänker att vi lever i ett så hårt samhälle som inte har någon barmhärtighet – inte förstår att många mammor (eller pappor) känner så starkt att de behövs, trivs, vill vara hemma och ta hand om hem och barn. Många styrkekramar till dig!
Hej Birgitta
Ja, det är en svår verklighet att försöka förstå och befinna sig i.
Kollegorna är som tur är underbara och en källa till kraft och glädje. Vi får se hur mina resonemang med mig själv tar sig form.
Stort tack för dina ord och tankar.
Önskar dig en fin tisdagskväll.
Jag sitter med samma känsla fastän jag har en annan livssituation. Jag har ett år framför mig med heltidsarbete och pendling på en timme i vardera riktning. Jag behöver dessutom gå tidigare en dag på grund av sjukhusbesök, vilket innebär mer tid de andra dagarna. Hur mycket jag än ser framemot mitt arbete så vill jag inte lämna min katt ensam så mycket som jag måste och jag är också rädd för hur mycket min fibromyalgi ska klara av. Jag försöker pussla och hitta en balans som känns bra i mage och hjärta och under tiden jag söker så andas jag och står ut. Jag önskar av hela mitt hjärta att du kan finna en god balans i din nya tillvaro!
Hej Therese
Tack för dina ord. Att hitta en balans är svårt och viktigt. Att finna ett sätt att må bra är livsviktigt.
Undrar ibland över om det egentligen finns plats för oss som så behöver lugn, harmoni och balans i vår tillvaro.
Önskar dig all lycka att finna din balans med vetskapen i hjärtat om hur svårt det är.
Fin onsdag till dig, och din katt förstås.
Jag känner så igen det du beskriver från när jag själv har förvärvsarbetat. Jag brukar tycka att just den där stunden när man ska till arbetet brukar kunna vara ganska hemsk, men sedan när man väl är där så är det oftast bättre. Jag arbetade deltid en period och det var väldigt bra. Det värsta är inte att arbeta för mig, jag tycker egentligen om att arbeta för det mesta, utan känslan av att vara uppbunden många timmar per vecka hemifrån. Stor kram till dig!
Hej Fru S
Ja, det är nog uppbundenheten som är svårast. Avsaknaden av frihet. Och kanske detta att känna sig besvärlig. Besvärlig och icke-engagerad när familjen alltid prioriteras framför arbetet. Och det dåliga samvetet det skapar. Och stressångesten.
Önskar dig en fin onsdag.