Tankar om idag
Mamman möter så mycket i skolans värld som överrumplar och överväldigar.
Så mycket som gör mig modstulen och ledsen. Vuxna stressade och barn utan anknytning som stökar och stör arbetsron. Så mycket som är fel och märkligt.
Barn som är ett betyg och skall rymmas i en matris. Barn som skall prestera istället för att nyfiket lära och få ta del av bildning. Barn som skall betygsättas och passa i ett mönster. Mönster som inte passar riktiga människor.
Barn som inte får vara de barn de är. Vuxna som förlorat kontakten med barn och skäller och jagar istället för att se och lära och bekräfta.
Någonting är fel. Någonting har gått snett och blivit trassligt och märkligt i vårt samhälle. Mamman känner sig underlig och fel. Mamman tänker och känner och passar inte riktigt in längre. Kanske har jag gått så långt från allfarvägen att vägen tillbaks är omöjlig. Det finns inte längre någon anslutande stig från min väg.
Hur mamman hanterar det här återstår att se. Jag funderar så över vad vårt samhälle gör med människan. Vad brist på anknytning, långsamhet och nära relationer gör för oss. Hur det är tänkt att vi skall fungera tillsammans. Nu. Utan anknytning. Utan förståelse. I stort. I samhället.
Mamman undrar varför självförverkligande har blivit viktigare än gemenskap. Varför är det fult att behöva varandra, vara beroende och vilja närhet och tid tillsammans. Jag vill vara nära och tillsammans. Jag vill anknytning och kärlek och gemenskap. Jag ser ingen vinst i någonting annat.
Mamman har funnit ord som talar direkt till mig. Som talar om hur jag ser på lärande:
’Child, though I am meant to teach you much,
what is it, in the end,
except that together we are
meant to be children
of the same Father,
and I must unlearn
all the adult structure
and the cumbering years
and you must teach me
to look at the earth and the heaven
with your fresh wonder.’
Jane Tyson Clement
Mamman tror att vi genom att vara tillsammans med barn lär oss någonting alldeles unikt. Barnen har så mycket att lära oss om vi ser och hör och ger av oss och vår tid.
Fin söndag till er.
Klok ord. Låter som att du mer än väl behövs i skolan värld även om det känns främmande. Men vad gör man som lärare när en elev stökat hela lektionen trots milda förmaningar och lockanden till att fortsätta arbeta och stör ännu mer (mobiltelefon) för att sedan rymma iväg och dra med sig några kompisar och gömma sig?
Hej Erika
Jag har inget bra svar på din fråga. Skall själv följa min kloke brors råd och förklara min ledarstil för eleverna. Börja om från början och tala om hur jag fungerar och vad de kan förvänta sig av mig. Just detta med att elever går från lektionen, tänker att jag meddelar att jag inte kommer att jaga elever som avviker. Elever som lämnar klassrummet väljer att göra det och får ta konsekvenserna av en sådan handling. Alltså, de missar en givande och intressant lektion, blir frånvaroanmälda utan giltig orsak och föräldrarna kontaktas. Så har jag bestämt att göra.
Kanske inte rätt men så har jag bestämt att jag måste göra för att orka med.
Hur löser du en sådan situation?
Önskar dig en fin kväll.
Efter många funderingar så har jag kommit fram till att jag inte kan följa efter. Det var det jag gjorde och jag blev tvungen till att bli jätterarg för att få in dem igen. Det gjorde mig så otroligt ledsen så jag hade kunnat börja gråta där och då. Nej, jag måste låta dem springa och sen som du skriver kontakta föräldrar.
Men blir så ledsen över att en del verkar se det som att man kan säga och göra precis hur som helt. Säkert är de ledsna i sig, innerst inne. Det är bara så svårt att möta dem.
Hej Erika
Jag tror att du tänker rätt. Men visst är det ledsamt.
Önskar dig en fin fredag.