Äppelmos och långsamhet
Idag har mamman haft en långsam dag. En dag då själen hunnit ikapp kroppen. En dag då mamman i någon form av meditationstakt kokat äppelmos och vandrat i tystnad hemma.
Mamman behövde en sådan dag. En stilla dag. En dag för tankens vila. Sådana dagar behövs särskilt nu när veckorna går i rekordfart och mamman knappt hinner förstå att en dag är över när nästa börjar. Mitt nuvarande tempo är på något sätt inte riktigt mitt. Hjärtats väg har inte den här hastigheten. Det vet mamman med hela sitt väsen. Hjärtats väg ser annorlunda ut. Hjärtats väg är långsam och i samklang med själen.
Äppelmos-kokar-tempo, det är hjärtats hastighet. En hastighet och ett levnadstempo som stämmer bra med mamman. En härlig dag. En äppelmos-dag.
Fin måndagskväll till er.
jag förstår din känsla…ibland känns det som att jag springer ifrån mig själv..jag tror att jag skulle behöva göra som du, stanna upp och koka lite äppelmos
Ta hand om dig
Hej Åsa
Att stanna upp är viktigt. Att vänta in sig själv ibland alldeles nödvändigt.
Tack för dina ord.
Önskar dig en fin dag.
Jag förstår också din känsla. Det är något som är lite ”lustigt” med arbetslivet och det är att man träffar så många människor där som är helt underbara och tänker som man själv när det gäller tid, familj osv och som faktiskt underlättar, t.ex. tillåter hemarbete i viss utsträckning, lägger möten på tider så att man kan komma hem i rimlig tid på eftermiddagen och på andra sätt hjälper till att få allt att fungera. Samtidigt, när jag tänker på arbetet och får lite sorg över att jag måste jobba, så glömmer jag bort det och ser bara datorkrångel, möten med lite skrämmande tidstjuvar och meningslöshet. Det skulle vara lättare att ha en personlighet som kan ta saker lite mer med en klackspark och låta känslor rinna av sig. Värme till dig.
Hej Fru S
Ja, visst hade det varit skönt att kunna koppla bort saker. Inte behöva leva med hjärtat.
Visst finns det fina saker även med bortavaro och arbete. Visst händer trevligheter och uppstår fina och värdefulla möten men det är ändå i hemmet jag trivs allra bäst och utför det värdefullaste arbetet.
Tack för dina ord.
Önskar dig en fin dag.
Känner så väl igen mig i detta. Jag tror att det är just detta som många människor behöver, men vi luras att tro att det är något annat. Vi måste jobba för att vi ska kunna konsumera och hålla hjulen igång… Men vem må bra av det? Varken vi vuxna eller barnen. Det är något som gått väldigt fel. /Annelie
Hej Annelie
Tror precis som du. Någonting har blivit snett och märkligt.
Långsamhet, samvaro, anknytning, gemenskap och kärlek tror jag på.
Önskar dig en fin dag.