Ett litet barns funderingar

Extrabarnet vet. Hon vet att den här familjen inte är hennes men hon vågar drömma.

Mamman förklarar för döttrarna att det kostar de så lite att låta en liten människa ha sin dröm. Samtidigt förstår mamman att det är svårt för döttrarna när extrabarnet laborerar med ord, uttryck och etiketter som inte är verklighet. ’En, två, tre, fyra, fem, sex stycken är vi. Men vi är inte riktiga systrar eller hur. Halvsystrar kanske eller kusiner eller så? Eller?’

Nej, de är inte systrar. Inte släkt. Men hon har sin plats här hos oss i vår gemenskap. Vi skrattar tillsammans, blir irriterade på varandra, hjälper varandra och är tillsammans i någon form av enhet. En brokig sorts familj.

’Jag har en riktig mamma och två som inte är mina riktiga men ni är riktigt snälla.’ Så funderar extrabarnet och försöker att ge sin verklighet namn. Hon funderar och funderar och vi låter henne fundera. Och så ägnar vi mycket tid åt att förklara för våra döttrar hur extrabarnets värld kanske ser ut och låter våra döttrar tala om det de upplever.

Tänk om alla barn kunde få ha det bra. Få vara i sina naturliga sammanhang och frodas i sina liv. Tänk om. Så bra det hade varit.

Men nu är det inte så. Då behöver vi göra så gott vi kan för att världens barn skall få ha det så bra som möjligt.

Lite kärlek och förståelse räcker så oerhört långt. Det räcker med så lite för att ge en liten människa hopp.

God natt till er.