”Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Vad du än är.”

Ur högtalarna strömmar Kents ’Sverige’ och det är svårt för mamman att hålla tårarna tillbaka. Sittandes med min familj runt mig i vårt fina hem med tända ljus, värme, gemenskap, trygghet och vida ängar runt omkring huset känner jag en stor tacksamhet men också en sorg över hur olika det kan vara i världen. 

’Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Vad du än är’, sjunger en röst jag uppfattar som vemodig. Kanske är det i mig vemodet egentligen bor. Jag vet inte. Men tårarna kan i alla fall inte hejdas utan rinner nedför kinderna för att texten kommer nära. Tar sig in och gör ont. Visst borde det vara så. Vi borde unisont och med en enad röst säga ’välkommen’ till alla de som nu behöver en trygg plats. Vi borde. Men så låter inte debatten i media riktigt. Vi är rädda, tror jag. Rädda för förändring och för att släppa in i vår trygga och priviligierade tillvaro.

Mamman vill så gärna hjälpa. Alla vill jag hjälpa. Men det kan jag ju inte. Orken räcker inte till och jag funderar på om det är så som han sjunger sångaren ’Glasen är lika tomma som ord….[…] i ett land utan ljud’. Just nu är det svårt att följa nyheterna för att det gör ont i själen att se allt detta onda, all denna otrygghet och turbulens. Jag vill som så många andra leva här i min trygga värld men vill också ge trygghet till andra. 

Kanske är mamman extra känslig just nu. Men det bekymrar mig så allt det jag nu ser hända och jag undrar hur det skall bli med allting. Hur skall det bli nu när så många främlingsfientliga strömningar syns lite varstans i vår del av världen? Hur skall vi lyckas att välkomna? Kommer vi att kunna öppna våra hjärtan riktigt ärligt? Går det, orkar och vill vi?

Det undrar jag idag samtidigt som jag sjunger på Kents nu åter så aktuella låt. I mitt sinne klingar orden i sångtexten tillsammans med orden ’varje människas lika värde’ som är den värdegrund jag försöker att leva efter. Det är inte alltid lätt. Vi har så många rädslor och fördomar att slåss med. Men jag hoppas så att orden i sången inte är tomma och att vi tillsammans på något sätt kan övervinna våra rädslor. 

’Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Vad du än är.’

Fin fredag till er.