Undrar

Ibland undrar mamman. Undrar utan att skriva om några detaljer kring vårt uppdrag. Utan att röja något personligt. Undrar hur det är på riktigt att vara extra i en så sammansvetsad familj som vår. Liksom tillhöra på låtsas. Veta om att det inte är riktigt på riktigt samhörigheten. Inte ingå i gemenskapen fastän vi bjuder in och låter tillhöra den stund vistelsen är. Besöka för att sedan åka ’hem’ till nästa låtsastillhörighetsplats. 

Sådant kan mamman undra över när jag ser extrabarnet leka med döttrarna. Eller när hon observerar mamman när jag bakar, läser eller ordnar här hemma. Hon tror förstås inte att jag ser hur hon tittar. Jag låtsas inte om att jag ser hur hon studerar mig. Hur hon följer mina rörelser. Som att hon observerar för att lära eller komma underfund med någonting. Men jag ser och undrar vad som rör sig i hennes huvud. Jag undrar hur hon uppfattar oss. Hur hon uppfattar sin verklighet. Undrar hon lever i sin verklighet. 

Mamman undrar hur hon lever med att bli klappad på pannan och mjukt strykt över kinden när det sägs god natt för att sedan se och höra hur mamman kramar om och pussar på döttrarna och mjukt viskar ’sov gott, jag älskar dig’ i döttrars öron. Vi lever ju vårt liv som vanligt och på riktigt även när hon är här på besök. Hon får ingå i det vi gör. Vi är självklart snälla och låter henne vara en del men ändå är det ju inte riktigt på riktigt. Ibland undrar mamman hur det är att vara ett sådant barn som kastas mellan olika verkligheter utan att ha valt det själv. 

Kanske tänker mamman för mycket. Kanske upplever hon bara att vi är en snäll familj som hon får besöka ibland. En familj med snälla föräldrar som precis som fosterfamiljen tar om hand och ger ett tryggt liv. Så hoppas mamman att det är.

Fin söndag till er.