Sportlovs-slut

Det är söndag kväll och lovet har nått sitt slut. Jobbigt tycker mamman som njuter så av dagar som formas som de vill och av morgnar som är befriade från väckarklockor. Döttrarna frågar mamman varför de nu måste till skolan. Mamman har inget riktigt bra svar mer än ’det är så bara’.

Jag vill bromsa tiden. Börja om lovet. Vara tillsammans med barnen långa lediga dagar. Krama på, prata med, diskutera, äta frukost länge, lyssna till lek, titta på allt fint kreativt döttrar skapat med pennor, penslar, sax, lim, händer eller virknålar. Jag vill lyssna till engagerade små röster som berättar om böcker de nyligen börjat läsa eller om lekar de lekt ute och inne. Jag vill inte deltaga i stressen som är samhället. Vill inte.

Mamman mår bra så här. Hemma. Bakandes, städandes, tvättandes, stickandes, skottandes och omvårdandes allt i min omgivning. 

Ikväll vill mamman helt enkelt låtsas som om lovet börjar om. Jag sitter kvar en extra stund i döttrars sovsal för att lyssna till när de andas i sömnen. Det är lugnande och underbart att sitta här. De sover gott alla barnen. 

Kanske borde jag plocka och ordna med tvätt och annat praktiskt. Kanske. Men ljudet av sovande döttrar trollbinder mig och jag blir kvar här i fotänden ännu en stund.

God natt till er.